Are you going to the grave with unlived life in your vains?

Många tankar och funderingar som kommer upp så här på småtimmarna.
Varför verkar så många vara inställda på att livet tar slut när man skaffar barn?
Willys-reklamen till exempel. Barn? Nej, först vill jag ut och resa. Sen kommer barnen.

Nu menar jag inte att livet inte har någon innebörd utan barn,
livet blir förhoppningsvis vad man gör det till, men mitt liv har fått en helt annan innebörd.
Det är för henne jag lever, det är för henne jag andas.

Undrar vad som krävs för att man inte ska ta allting för givet.
Eller är det kanske det man ska göra?
Leva som om ingenting kan krossa varken framtid eller drömmar?

Ta motgångarna när de kommer?
Uppskatta det man faktiskt har.

Hur är det nu det sägs? Man ångrar bara det man inte gjorde.
Så man kanske ska ta tag i alla funderingar och faktiskt praktisera dem.
Så slipper man ångra sig om tio år. Eller tjugo. Eller egentligen när som helst.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback