My humble point of view

Fredagkväll bytes mot i princip vad som helst. Bud?

Om man börjar att greja i ena änden är det väldigt lätt att man fortsätter.
Dagen har idag spenderats utomhus tillsammans med mina hjärtan.

Känns lite konstigt att höstfixa ute redan, håller ni inte med?
Mängder med fallfrukt och löv (!?).

Jag har lite inomhusplaner också, med de får vänta till sämre-väder-dagar!

Någon som kan tipsa om härliga fluffiga kuddar till soffan?
Inte bara sådana som ser fina ut utan som också är funktionella!

Jag gillar det här med besök, man får en annorlunda dag utan att behöva åka hemifrån!
Passar oss toppen nu när L inte varit riktigt kry.
Nu sover hon sött och jag har tagit upp böckena igen.

I morgon får vi se om jag hinner med en sväng in till jobbet, det var väldigt längesen
men dock välbehövligt.
Behöver få lite koll på när dem räknar med mig igen (om jag räknas öht!)

Nu gräver jag djupare i kemin, god natt!

Klarvaken tjej halv sju i morse, men vad gör det?
Morgonfodrat hästar, släppt ut dem, fyllt vatten och plockat äpplen.
Städat micron och kaffebryggaren inne.

Man hinner så mycket nu för tiden! (Sanning med modifikation?)

Lillskrutt sover, förkylningen tar ut sin rätt.
Jag tragglar vidare med min kemi, det går bra nu!

Sänder mina närmaste tankar till Stefan Liv, till hans nära och kära.
Till hans fru och hans två små pojkar.
Det är en stor förlust för hockey-Sverige men en ännu större förlust för hans nära.

Självklart sänder vi tankar till de övriga omkomna och deras nära.

Jag har större delen av denna kvällen varit arg och irriterad över hur respektlösa folk kan vara.
Hur man ens kan tänka tanken att glädjas över att en spelare i ett föredetta motståndarlag förolyckats.
Jag förstår att man är sportintresserad, jag förstår även att man kan tillängna sitt liv till sitt lag.
En sak jag dock aldrig kommer att förstå är hur man i denna tragedi kan tänka i sådana banor.

Unga människor har förolyckats, människor som är söner, bröder,
pappor och män till andra människor.

Hur man i detta kan göra skillnad på människor, beroende på meriter och tidigare
tillhörande lag får mig att må illa.

Mycket plugg och mycket lek gör att det inte bli många rader skrivna här.

Idag måste jag dock berätta vad som hände.
Efter två år här i huset har vi vant oss vid diverse vilda djur runt omkring.

Men, idag tog det tusan priset.
En överkörd huggorm på väg till hästhagen. Död huggorm- bra huggorm.

Senare vart vi ute på en promenad, jag stannar upp och ger Lilly en äppelbit,
M går i förväg. När jag tittar upp och tänker fortsätta kommer han emot mig och säger att vi borde vända.
I dikeskanten stod ett vildsvin. Jag fegade, jag vågade inte gå fram.
Kom igen, hur ofta stöter man på en sån här otäckning?